Hej. Som jag skrev imorse så har jag haft ångest hela natten och det har fortsatt denna morgonen med. Jag vaknade upp klockan 10 med världens panikångestattack och försökte verkligen somna om igen, jag bara vred och vände på mig, och ett tag var det så illa att jag tänkte gå upp och skära mig för att få slut på eländet. Få slut på ångesten. Jag vet att man inte ska tänka så, för det hjälper inte. Men jag orkar verkligen inte med det här. Jag orkar inte.
Jag har dessutom varit skadefri i 11 månader nu och jag vill gärna att det fortsätter så. Men jag kan inte lova att jag inte ska falla tillbaka, men jag försöker så jävla hårt och det kräver varenda energi jag har.
Livsgnista, vart tog du vägen..?

Ta hand om dig

 

S

27 oktober 2015 13:46

Det här med panikångest eller ångest över huvud taget är verkligen inte kul, även jag vet hur jobbigt det kan vara. Men du ska ha cred för att du varit skadefri så länge, starkt jobbat tycker jag. Fortsätt kämpa :D

http://www.freaxx.bloggplatsen.se

J

27 oktober 2015 16:43

Tack sä jättemycket, det värmer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en sjukt dålig period just nu. Vet knappt vart jag ska ta vägen av all denna oro och ångest. Vill inte oroa mamma med att säga att jag inte mår bra just nu. Jag vet ju tex att det blir bättre, men NÄR?! Jag orkar inte må såhär. Jag orkar inte att...

Så, nu tänkte jag berätta om Han. Han som får hela min värld att snurra, han som visade hur lycka känns. Han bor för en gångs skull bara mellan 2-4 mil ifrån mig (beroende på vilken förälder han är hos), och inte över 25 mil. Nu har jag testat på dis...

Sist jag skrev här var i augusti. Då hade jag träffat en kille som bodde i Malmö, som heter J. Han dumpade mig i september, vi var inte tillsammans eller något sådant, men det tog ändå hårt.  Så hårt att jag la in mig på psyk. Och det var inte bara...

Igårnatt satt jag och ritade. Blev jättefint och jag var jättenöjd. Samtidigt som jag började fundera lite då jag och en vän till mig diskuterade om ett övergrepp hon varit med om. Tills jag insåg själv att jag varit med om ett. Det är bara det att...

Det känns som att min värld rasat samman. Pendlar mellan att vilja skrika av ångest, och skrika av ilska. Hur fan kunde hon bara lämna mig så? När hon vet hur mycket hon betyder för mig, och tydligen betyder jag ingenting för henne. Inte ett fucking...