Sist jag skrev här var i augusti. Då hade jag träffat en kille som bodde i Malmö, som heter J. Han dumpade mig i september, vi var inte tillsammans eller något sådant, men det tog ändå hårt. 

Så hårt att jag la in mig på psyk. 
Och det var inte bara för att han dissade mig. Det var så mycket med att jag blev ovän med min ena allra bästa vän M, plus att alla minnen och flashbacks kom som en käftsmäll, om de övergrepp som jag faktiskt inte har skrivit här. Än. Det kommer. Jag är inte redo än bara.
I vilket fall som, så låg jag inlagd på psyk i 3 veckor. Det va nog ett av de bästa besluten jag någonsin har gjort för att vara helt ärlig. Efter en vecka och lite medicinjustering började jag må bättre, fortfarande ostabil, men bättre. 
Det sämsta var att jag hamnade på en avdelning för folk med missbruk, droger och alkohol m.m. 
Det finns avdelning 9,10,11 och 12. 9 är för folk med psykos, 10 missbruk och 11 och 12 är allmänna psykiatrin, dvs där jag egentligen skulle ha varit, 11 eller 12 alltså, men det fanns inte plats. Det var skitläskigt att vara bland pundare, alkoholisterna var mer "normala" till sättet. Vande ju mig till sist, men jag höll mig undan ganska mycket. Hade ett bra team som förstod mig, och jag fick gå på ångesthantering och träffa en psykolog, och 2 ggr träffade jag en arbetsterapeut också. 

Medan jag låg på sjukhuset så började jag prata med en kille som även han börjar på J. Vi träffades på en permis som jag fick, de va en sjukt bra dag, och i slutet kysste jag honom. Och det är på den resan det har varit.. tänkte göra ett eget inlägg om honom alldeles alldeles strax. Det är så mycket jag behöver få ur mig, samtidigt som det kanske inte blir så mycket. Jag vet inte. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en sjukt dålig period just nu. Vet knappt vart jag ska ta vägen av all denna oro och ångest. Vill inte oroa mamma med att säga att jag inte mår bra just nu. Jag vet ju tex att det blir bättre, men NÄR?! Jag orkar inte må såhär. Jag orkar inte att...

Så, nu tänkte jag berätta om Han. Han som får hela min värld att snurra, han som visade hur lycka känns. Han bor för en gångs skull bara mellan 2-4 mil ifrån mig (beroende på vilken förälder han är hos), och inte över 25 mil. Nu har jag testat på dis...

Igårnatt satt jag och ritade. Blev jättefint och jag var jättenöjd. Samtidigt som jag började fundera lite då jag och en vän till mig diskuterade om ett övergrepp hon varit med om. Tills jag insåg själv att jag varit med om ett. Det är bara det att...

Det känns som att min värld rasat samman. Pendlar mellan att vilja skrika av ångest, och skrika av ilska. Hur fan kunde hon bara lämna mig så? När hon vet hur mycket hon betyder för mig, och tydligen betyder jag ingenting för henne. Inte ett fucking...

I höst är det 3 år sedan jag blev sjukskriven. Jag gick in i väggen och klarade inte av någonting. Jag kunde knappt gå ut, jag kunde inte träffa mina vänner, jag kunde inte göra något alls. Jag bara låg i min säng och hoppades på att ångesten slutade...