Har en sjukt dålig period just nu. Vet knappt vart jag ska ta vägen av all denna oro och ångest. Vill inte oroa mamma med att säga att jag inte mår bra just nu. Jag vet ju tex att det blir bättre, men NÄR?! 
Jag orkar inte må såhär. Jag orkar inte att tårarna ska bränna innanför ögonlocken dag in och dag ut, att jag måste kämpa mig upp ur sängen för att ens komma upp. Att jag måste tänka på att orka andas lite till, för mina nära och käras skull. 
Visst har jag tillbaka livsglädjen igen, men ibland försvinner den fort som satan. 
Inte ens lugnande hjälper just nu. Mest av allt vill jag överdosera Imovane och sova föralltid, men jag kan inte lämna J, mina bästa vänner, mamma.. och.. det kommer bli bättre. Jag vill helst nu, helst igår. 

Idag är det 2 årsedan jag skar mig sist, kl 03.00 för att vara exakt. I skrivande stund är klockan 01.30. 
Det kanske är därför jag har ångest? För att årsdagen närmar sig och närmar sig, och nu är den här. 
Och nu har jag inte skurit mig på 2 sabla år, även om jag så in i helvetes gärna velat, väldigt väldigt många gånger under detta år. 

Även om jag fick lära mig inne på psyk att man ska säga till när man mår dåligt och säga stopp, så känner jag mig fortfarande till besvär. Jag vill inte göra mina nära oroliga. Jag kan ju själv. Tycker jag. Men tydligen inte. 
Det suger så jävla hårt. En sån fucking daglig kamp att ens ORKA andas, helt sinnes vad jobbigt det är. 


 

Ta hand om dig

Sist jag skrev här var i augusti. Då hade jag träffat en kille som bodde i Malmö, som heter J. Han dumpade mig i september, vi var inte tillsammans eller något sådant, men det tog ändå hårt. 

Så hårt att jag la in mig på psyk. 
Och det var inte bara för att han dissade mig. Det var så mycket med att jag blev ovän med min ena allra bästa vän M, plus att alla minnen och flashbacks kom som en käftsmäll, om de övergrepp som jag faktiskt inte har skrivit här. Än. Det kommer. Jag är inte redo än bara.
I vilket fall som, så låg jag inlagd på psyk i 3 veckor. Det va nog ett av de bästa besluten jag någonsin har gjort för att vara helt ärlig. Efter en vecka och lite medicinjustering började jag må bättre, fortfarande ostabil, men bättre. 
Det sämsta var att jag hamnade på en avdelning för folk med missbruk, droger och alkohol m.m. 
Det finns avdelning 9,10,11 och 12. 9 är för folk med psykos, 10 missbruk och 11 och 12 är allmänna psykiatrin, dvs där jag egentligen skulle ha varit, 11 eller 12 alltså, men det fanns inte plats. Det var skitläskigt att vara bland pundare, alkoholisterna var mer "normala" till sättet. Vande ju mig till sist, men jag höll mig undan ganska mycket. Hade ett bra team som förstod mig, och jag fick gå på ångesthantering och träffa en psykolog, och 2 ggr träffade jag en arbetsterapeut också. 

Medan jag låg på sjukhuset så började jag prata med en kille som även han börjar på J. Vi träffades på en permis som jag fick, de va en sjukt bra dag, och i slutet kysste jag honom. Och det är på den resan det har varit.. tänkte göra ett eget inlägg om honom alldeles alldeles strax. Det är så mycket jag behöver få ur mig, samtidigt som det kanske inte blir så mycket. Jag vet inte. 

Vill visa att mitt fina hår jag har fixat till. Rosa snelugg och dipdye. Är så himla himla nöjd. Ni får ursäkta censureringen men jag är anonym av en anledning.

Ta hand om dig

Hej bloggen och ursäkta usel uppdatering. Jag är hos min pojkvän någonstans i Småland sen i onsdags, vi har inte setts sen slutet av juni/början av juli, därav prioterar jag honom först. Nu råkar jag vara lite mobilberoende med och många som skriver till mig, men jag försöker skärpa mig ang det.
Vi har precis borstat tänderna och lagt oss i sängen. Vart en helt ok dag, dock med illamående och kväljningar som jag har haft i 2-3 veckor nu. Och nej är ganska säker på att jag inte är gravid.
Jag har haft konstant ont i huvudet och får kväljningar så fort jag ätit och går någonstans, spelar ingen roll hur fort jag går. Mitt öga har även ryckt m.m Lite onödig information men om det är någon som har en aning om vad det kan vara så lämna gärna en kommentar.

Jag lovade ju att berätta vad som hänt sen sist, och ärligt talat är det både ingenting och massor. Jag började på lamotrigin som är stämningsstabiliserande, det har både varit upp och ner i humöret och jag började även få hallucinationer. Så min läkare gjorde en remiss till sjukhuset och jag gjorde både magnetröntgen och EEG för att kolla om där var något fel. Vilket det inte var, mer än en liten cysta som inte påverkar någonting. I vilket fall som så läste jag biverkningarna där det stod att 1 av 10 000 får hallucinationer och resten räknar ni ut själva.

Nu har det blivit ett långt inlägg så jag fortsätter helt enkelt imorgon med mer av detta året hittills.

Ta hand om dig

Hej. Som jag skrev imorse så har jag haft ångest hela natten och det har fortsatt denna morgonen med. Jag vaknade upp klockan 10 med världens panikångestattack och försökte verkligen somna om igen, jag bara vred och vände på mig, och ett tag var det så illa att jag tänkte gå upp och skära mig för att få slut på eländet. Få slut på ångesten. Jag vet att man inte ska tänka så, för det hjälper inte. Men jag orkar verkligen inte med det här. Jag orkar inte.
Jag har dessutom varit skadefri i 11 månader nu och jag vill gärna att det fortsätter så. Men jag kan inte lova att jag inte ska falla tillbaka, men jag försöker så jävla hårt och det kräver varenda energi jag har.
Livsgnista, vart tog du vägen..?

Ta hand om dig

På G ner till Helsingborg då min bästa vän M tar studenten, grattis världens bästa <3 även N är med, men de är knökat på bussen så han sitter lite längre bort. Sover tror jag tom.
Jag då? Jag sov 2 (!!) timmar inatt, jag är ganska trött men underhåller mig med sockerkickar hela tiden. Kommer vara så slut ikväll. Och så ska vi ut också, känns bra. Eller inte..:( vill inte göra M besviken så ska göra allt jag kan för att vara vaken hela natten och festa. Kommer sova bort fredagen bara. Det är väl det. :/ hoppas inte, då jag tänkt att faktiskt umgås med henne eftersom de va ett tag sen nu.
Har iaf ganska tråkigt på bussen. Har ingen bok, inga blogginlägg att läsa, jag har bara musik, lite cola och kexchoklad som precis tog slut. Har försökt blunda lite, men jag har svårt att somna i bilar och i bussar..aja.
Ska nog se på film på Swefilmer.

Ta hand om dig

Har stressat som en idiot för vi skulle på kalas idag. Morfar blir 87 imorgon men vi är hos honom på kalas nu. Så nu har jag ångest och bara uuh. Men det går nog över!
Morfar är extremt duktig på att köpa kakor och tårta, asså Gud..glömde laddaren med så mobilen dör snart. Fml.

Ta hand om dig

Vissa är värd guld. Min syster är värd diamanter. Jag älskar dig mer än allt annat.

Ta hand om dig

[Bild]