Jag är så ledsen. Ledsen för att min bästa vän/lillasyster mår så dåligt att hon la in sig på psyk. Och vi bor drygt 27 mil ifrån varandra så jag kan ju inte bara åka dit skitsnabbt och finnas för henne mer än när vi snackar på Messenger. Jag känner mig så maktlös, för jag kan inte ta bort hennes psykiska smärta. Jag kan inte göra det bra nog för henne att orka leva. Och givetvis vill jag ha henne i liv, hon betyder ALLT för mig. Men vad hon har gått igenom i sitt liv hade jag haft förstående om hon tog livet av sig. Det låter så hemskt, men jag menar ju inte att jag vill det såklart. Hon är så himla stark som fortsätter orka leva även när allt är skit, och jag är jättestolt över henne.
Hon ska bara börja fatta det, att det finns så många som hade gett upp, men hon fortsätter kriga. Jag har lovat att inte lämna hennes sida, därav ska jag kriga med henne. Hon är aldrig ensam i fighten. <3

Jag älskar dig mitt hjärta.

Ta hand om dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en sjukt dålig period just nu. Vet knappt vart jag ska ta vägen av all denna oro och ångest. Vill inte oroa mamma med att säga att jag inte mår bra just nu. Jag vet ju tex att det blir bättre, men NÄR?! Jag orkar inte må såhär. Jag orkar inte att...

Så, nu tänkte jag berätta om Han. Han som får hela min värld att snurra, han som visade hur lycka känns. Han bor för en gångs skull bara mellan 2-4 mil ifrån mig (beroende på vilken förälder han är hos), och inte över 25 mil. Nu har jag testat på dis...

Sist jag skrev här var i augusti. Då hade jag träffat en kille som bodde i Malmö, som heter J. Han dumpade mig i september, vi var inte tillsammans eller något sådant, men det tog ändå hårt.  Så hårt att jag la in mig på psyk. Och det var inte bara...

Igårnatt satt jag och ritade. Blev jättefint och jag var jättenöjd. Samtidigt som jag började fundera lite då jag och en vän till mig diskuterade om ett övergrepp hon varit med om. Tills jag insåg själv att jag varit med om ett. Det är bara det att...

Det känns som att min värld rasat samman. Pendlar mellan att vilja skrika av ångest, och skrika av ilska. Hur fan kunde hon bara lämna mig så? När hon vet hur mycket hon betyder för mig, och tydligen betyder jag ingenting för henne. Inte ett fucking...