Som rubriken säger.
Jag känner mig ledsen, lost i själen, alltså jag vet inte hur jag ska beskriva det, jag känner mig bara ledsen och tänker saker "normala" inte skulle tänka på. Typ om jag går in i ett rum undrar jag HUR jag ska ta mitt liv, på vilket sätt som är bäst. Jag vill skada mig hela tiden och jag har stora funderingar på att faktiskt lägga in mig. Så nä, jag mår inte bra.
Gråter hela tiden, ibland av anledningar och ibland inga alls. Jag orkar inte må såhär, en anledning är att jag inte haft mina antidepressiva på ett tag och jag blir helt psykiskt instabil som fan. Jag vet helt enkelt varken in eller ut. Känns som alla drar i mina armar åt olika håll, jag vet inte alls hur jag ska göra. Är så jävla jävla sinnessjukt rädd att förlora min allra bästa vän med. Jag vet inte vad jag ska göra, jag gråter som en tok samtidigt som tänker "Stay strong", men jag vet inte. Jag skulle inte klara av att förlora henne. Hon har en stor jävla plats i mitt hjärta och att förlora henne skulle vara som att slitas mitt itu. Då hade jag nog inte velat leva längre.
Tänker samtidigt såhär "Mig blir du fan inte av med", men jag vill inte tvinga henne att ha mig kvar i hennes liv heller, även om jag kunde, så skulle jag tvinga henne.. Nä alltså, jag älskar henne mer än vad jag älskar mig själv, och så har jag endast sagt om en person tidigare, nämligen min pojkvän.

Vi har 4 år imorgon, jag och min fästman. Kommer skriva om honom då har jag tänkt.
Nu har jag fått ur det mesta av mig, har fortfarande galet mycket ångest, men det släpper nog..

Ta hand om dig


   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en sjukt dålig period just nu. Vet knappt vart jag ska ta vägen av all denna oro och ångest. Vill inte oroa mamma med att säga att jag inte mår bra just nu. Jag vet ju tex att det blir bättre, men NÄR?! Jag orkar inte må såhär. Jag orkar inte att...

Så, nu tänkte jag berätta om Han. Han som får hela min värld att snurra, han som visade hur lycka känns. Han bor för en gångs skull bara mellan 2-4 mil ifrån mig (beroende på vilken förälder han är hos), och inte över 25 mil. Nu har jag testat på dis...

Sist jag skrev här var i augusti. Då hade jag träffat en kille som bodde i Malmö, som heter J. Han dumpade mig i september, vi var inte tillsammans eller något sådant, men det tog ändå hårt.  Så hårt att jag la in mig på psyk. Och det var inte bara...

Igårnatt satt jag och ritade. Blev jättefint och jag var jättenöjd. Samtidigt som jag började fundera lite då jag och en vän till mig diskuterade om ett övergrepp hon varit med om. Tills jag insåg själv att jag varit med om ett. Det är bara det att...

Det känns som att min värld rasat samman. Pendlar mellan att vilja skrika av ångest, och skrika av ilska. Hur fan kunde hon bara lämna mig så? När hon vet hur mycket hon betyder för mig, och tydligen betyder jag ingenting för henne. Inte ett fucking...