För ett par år sedan fick jag kontakt med en tjej. Hon verkade snäll och trevlig och vi har haft kontakt till och från sen dess. I våras träffades vi första gången och det blev en mycket händelserik sommar.
Hon blev min bästavän, och jag åkte till henne ofta över några dagar, ibland en helg och umgicks.
Jag tänker på det där ofta, om man kan bli förblindad av kärleken, kan man inte bli det av vänskap också?
För nu i efterhand så överväger det negativa mer än det positiva.
Ju mer jag umgicks med henne, desto mer självisk blev hon. Allting skulle handla om henne. Hon behövde bekräftelse hela tiden och frågade mig minst 15 gånger per dag (och då överdriver jag inte ens) om hon va fin, inte tjock, om hennes armar fladdrade, om hon va vacker, finare än andra personer osv.
Jag svarade att nej hon är inte tjock, ja hon är fin etc.
Jag har väldigt kort stubin så jag tröttnade väldigt fort på hennes bekräftelsebehov, men sa ingenting om det. Jag försökte att inte bli förbannad, men jag misslyckades då och då och fick ett vredesutbrott ibland haha. Jag sa aldrig rakt ut att hon behöver bekräftelse, utan snarare försökte få henne att förstå att hon ÄR fin som hon är.

Anyway, tiden gick och hon sa att hon hade ett självskadebeteende. Hon sa att hon skurit sig så att det inte slutade blöda, under armen en sommarkväll. Jag sa till henne att jag kommer nästa dag till henne och finns där för henne. Hon blev jätteglad och ja, vi sågs dagen efter. Saken är den nu, att hon hade inga ärr under armen. Vem fan ljuger om ett jävla självskadebeteende man inte har?! Att skada sig är allvarligt, då du kan förblöda, förstöra senor m.m och du får hemskt fula ärr. JAG jämfört med henne HAR ett skadebeteende.
Men gång på gång sa hon att hon skurit sig, och jag fanns där, hela tiden.
Hennes ex berättade att hon sagt till honom att hon skurit sig på insidan av låret, men när dem skulle ha sex såg han inte några sår/ärr överhuvudtaget.
Där har vi ett tecken på att hon vill ha uppmärksamhet så det smäller om det.

Anyway, för en månad sen pratade vi sist, och jag skulle på fest och hade sminkat mig jättehäftigt och visade för henne. Hon nämnde de knappt utan frågade "Har T hört av sig?". Och då rinner bägaren över. Hon är självisk, tänker bara på sig själv och hon måste ha bekräftelse. Senare på festen ville jag berätta för henne varför jag blev arg, men hindrade mig själv, eftersom jag då kunde ha förstört vänskapen. Jag vet att jag är kapabel till att vara riktigt otrevlig när jag är arg, så jag skrev inte. Veckor gick, och det är nu en månad sen som vi skrev sist till varandra. Hon skriver på en hemsida att om JAG ville prata med henne så skulle JAG skriva. Är det inte två stycken om EN vänskap? Hon har lika mycket ansvar att prata med mig, som jag hade med henne.

Jag tog bort henne på Facebook nu, och hon har blockat mig. Jag antar att hon skrivit en massa skit om mig, för jag hade en magkänsla att hon snackade en del skit när vi väl var vänner. Sen är jag ganska paranoid och misstänksam av mig eftersom jag har svårt att lita på andra, så de kan lika gärna vara jag som bara tror det.
Jag frågade T om hon hade pratat om mig alls när dem varit med varandra, men han sa att han inte ens nämnt mig. Undrar hur mycket jag är värd då? ;)

Nu i efterhand så vet jag att jag kommer må så jävla mycket bättre utan henne. Det känns lite tomt, eftersom vi sågs jämt, men jag klarar mig. Det har jag alltid gjort.
Jag vet inte riktigt vad jag ville med den här texten mer än att skriva av mig. Hoppas att hon fattar någongång. Men man ska inte förvänta sig för mycket.

Idag åker jag i alla fall till Stockholm och har en lååång weekend med min bästa vän. Jag fyller år i helgen med så det ska bli underbart att vara med F. Och få komma bort lite. Kanske skriver igen snart, det var ändå ett tag sen.

Ta hand om dig

Som rubriken säger.
Jag känner mig ledsen, lost i själen, alltså jag vet inte hur jag ska beskriva det, jag känner mig bara ledsen och tänker saker "normala" inte skulle tänka på. Typ om jag går in i ett rum undrar jag HUR jag ska ta mitt liv, på vilket sätt som är bäst. Jag vill skada mig hela tiden och jag har stora funderingar på att faktiskt lägga in mig. Så nä, jag mår inte bra.
Gråter hela tiden, ibland av anledningar och ibland inga alls. Jag orkar inte må såhär, en anledning är att jag inte haft mina antidepressiva på ett tag och jag blir helt psykiskt instabil som fan. Jag vet helt enkelt varken in eller ut. Känns som alla drar i mina armar åt olika håll, jag vet inte alls hur jag ska göra. Är så jävla jävla sinnessjukt rädd att förlora min allra bästa vän med. Jag vet inte vad jag ska göra, jag gråter som en tok samtidigt som tänker "Stay strong", men jag vet inte. Jag skulle inte klara av att förlora henne. Hon har en stor jävla plats i mitt hjärta och att förlora henne skulle vara som att slitas mitt itu. Då hade jag nog inte velat leva längre.
Tänker samtidigt såhär "Mig blir du fan inte av med", men jag vill inte tvinga henne att ha mig kvar i hennes liv heller, även om jag kunde, så skulle jag tvinga henne.. Nä alltså, jag älskar henne mer än vad jag älskar mig själv, och så har jag endast sagt om en person tidigare, nämligen min pojkvän.

Vi har 4 år imorgon, jag och min fästman. Kommer skriva om honom då har jag tänkt.
Nu har jag fått ur det mesta av mig, har fortfarande galet mycket ångest, men det släpper nog..

Ta hand om dig


   

Hej bloggen.
Idag har jag också mått sådär. Jag grät en skvätt för jag fick sån ångest. Kämpade som fan med tårarna och skrev med min bästa vän samtidigt. Så sa hon "gråt. <3 " och då bara forsade det..att gråta är väldigt nyttigt, och om man behöver gråta så släpp ut det.
Samtidigt som jag hade ångest så tänkte jag på olika sätt att ta mitt liv. Det är INTE okej att må såhär som jag gör.
Jag väntar även på psykoterapi som vården lovat mig men som jag inte fått och jag känner ofta att om jag inte får den hjälp jag behöver så kommer jag ta mitt liv snart. Antingen det, eller lägga in mig på psyk. Min kompis N skrev "Snälla stå ut, hjälpen kommer", och jag hoppas det för jag orkar inte må såhär dåligt. Illa nog med självskadebeteende..:( ville skada mig inatt, och jag var påväg, men vet att jag kommer svika M jättemycket, så jag gick faktiskt ut och rökte..väldigt skönt, bättre det än att skära sig! Om jag får säga mitt.

Nåväl, har inte så mycket att säga o så..ville bara rensa tankarna.

Ta hand om dig

Hej.
Ja jag vet inte vad jag skrev härnäst, men en update är då att det är troligt att jag är bipolär. Woop woop! Eller?
Nä men, i fredags kändes allt okej. Det var väntat för jag visste att något var fel på mig. Inte nog med det så åkte jag in till stan och träffade min fina vän L. Vi åt mat och gick sen på bio, The other woman. Sjukt bra film förövrigt! 8,5/10.
I helgen var också allt sådär helt okej, frid och fröjd. Men igår/natten till idag så hade jag fruktansvärd ångest pga min f.d bästa vän S. Jag både hatar hen samtidigt som jag saknar hen, men ja, allting kom tillbaka och jag hade sån äcklig ångest så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag skar mig. En del av armen med ganska djupa sår..klart jag ångrar mig, trodde aldrig det skulle bli så illa..
Hämtade ut Sobril idag iaf (om ni inte vet vad de är så är de mot ångest). Har haft atarax sen 2012 och försökt att byta men läkare ville ej, förrän nu.

Visade armen för mamma och hon vart ju inte så glad, men samtidigt kan jag inte hjälpa det, jag har ju ett uppenbart självskadebeteende. Skiter i vad folk tycker och tänker om mig och har alltid gjort, men klart tanken gnager om att folk kollar snett på mig nu för att jag har skärsår..I don't know. :(

Ta hand om dig

Hej bloggen.
Jag har haft en jättebra helg i Helsingborg med två av mina bästa vänner. Jag åkte som sagt i onsdags och kom hem nu igår (strax blir det måndag så lördag kom jag hem alltså.). Tänkte berätta om det imorgon! För nu till ett annat ämne.

Personlighetstest

Imorgon ska jag göra ett personlighetstest, som är ett av de testen som ska visa om jag är bipolär. Jag antar att det är fler test, men detta skulle ta 2 timmar. Något fel är de på mig. Mitt humör svänger verkligen från dag till dag och jag kan gå från skitglad till skitarg på bara några minuter. Det KAN vara en personlighetsstörning jag har med, men jag är mer inne på bipolär faktiskt. Jag gissar även att psykologen ska få prata med mamma, som känner mig bäst, samt min pojkvän som vet hur jag fungerar och gjort dem senaste åren vi har känt varann och varit tillsammans. (4 år i maj).
Men ja..det är det som händer just nu iaf. Jag är nervös.
Kan inte direkt sluta tänka på det, och på detta har jag börjat få sömnsvårigheter. Tar skitlång tid innan jag somnar och sen vaknar jag upp mitt i natten av no reason at all och kan inte somna på 1-2 timmar. Jag förlorar så många timmars sömn och jag behöver sömn. Vem behöver inte? Speciellt om jag nu är bipolär och jag har mina depressiva perioder, som nu, o då behöver jag sömn. Blir ännu mer ledsen av att inte få sova som JAG vill med. :/

Men ja, nu är klockan 00.05 och det är dags att stänga av mobilen och försöka somna. Önska mig lycka till...

Ta hand om dig

Ta hand om dig

But I'm only human
And I bleed when I fall down
I'm only human
And I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart
'Cause I'm only human



Jag har ångest.

Ta hand om dig